TSR – Jonna skriver dagbok

Tall Ship Regatta 2016
av Jonna Donlau

söndag: Det luktar äventyr 

Resan börjar för mig med en uppsamling på Landvetters flygplats där vi var ett 60-tal svenska ungdomar mellan 15 och 25 år som möts upp för att resa tillsammans med Therese, traineeansvarig från Göteborg, som redan i ett tidigare skede tagit oss alla under sina vingar. Förväntningarna ligger i luften men även lite nervositet, speciellt oroliga är vi som inte har packat med oss sovsäck…

Vi flyger till London och vidare till New Castle där en buss väntade på oss för vidare färd mot Blyth. I Blyth möts vi av en folkfest med massor av folk, musik, fyrverkerier, eldshow och såklart alla vackra skepp. Väl ombord på Morgenster har vi snabbt fått känna på den härliga atmosfär som genomsyrat hela livet ombord. Kaptenen berättar skämtsamt men ändå noggrant hur vi ska agera ombord, allt från hur man stänger en dörr, spolar på toaletten till regel nummer 1 – trilla inte i (och att vi måste vinna över Christian Radich!!).

Så nu sitter jag här i en våningskoj i en fyrahytt med mina nya hyttkompisar och äter godis. Precis som det alltid blir i nya grupper skapas snabbt vissa grupperingar, men jag skulle nog vilja påstå att det var väldigt enkelt att umgås med alla eftersom samtliga är här i samma situation, det vill säga vi ska ut och segla. Då spelar det inte så stor roll om man är 15 år eller 85 år eller varifrån man kommer.

måndag: Racet börjar 

Efter en trevlig kväll i Blyth med nya Morgenstervänner och lite sömn vaknar vi till den skrålande högtalaren ”Wakie-Wakie Morgenster, Breakfast in 10 minutes”. Vi får snabbt instruktioner i det praktiska arbetet ombord, sätta segel, packa segel , brandsäkerhetsgenomgång och inte minst själva klättringen i riggen. Vilken grej, jag vill knappt gå ner. Vi provar på vaktsystemet för första gången och jag hamnar i den blå vakten, 04.00-08.00 och 16.00-20.00.

Det är en solig dag med lite vind när vi avgår från kaj strax efter introduktionen. Innan racet börjar klockan 18.00 tränar vi manövrar och hissar kanske alla segel vi har, en mycket vacker syn. Till och med den ordinariebesättningen ser lite extra nöjda ut över vissa av våra ”hittepåsegel”. Bland annat hissar vi ett ”hemligt vapen” Jimmy Green, ett segel som sitter fast under bogspröt.

Dagens höjdpunkt är när vi seglar om Christian Radich och samtidigt tar vinden så vi kan se seglen börja fladdra. Var denna vilja att vinna över Christian Radich bottnar vet jag inte riktigt, men inget förenar väl människor så bra som ett gemensamt mål?

Vakten avslutas med att vi sitter på akterdäck i kvällssolen med gitarrplingade omringande av vackra skutor. Magiskt.

tisdag: Rutiner 

Vi väcks, eller purras som vi kallar det ombord 03.45 för att raskt ta på oss kläderna och ta oss ut på akterdäck i stjärnornas och månens sken. Där löser vi av den föregående vakten och vinden blåser friskt (och kallt) akterifrån. Nu börjar vi bli varma i kläderna och när inte segel behöver brassas eller disken diskas sysslar flera av oss med lite underhållsarbete, exempelvis att slipa ner och lacka om slitna block. Sitta i riggen och slipa block är inte helt fel.

Vi börjar lära känna varandra, framförallt i vaktlaget. Alla är väldigt givmilda och det bjuds på svenska djungelvrål, bilar och ost från Irland. En del har seglat innan, andra aldrig, och många har olika nationaliteter och erfarenheter utbyts i vår egna lilla Morgenster- värld. Det är påtagligt hur positivt och fridfullt det är, men visst, ibland kan det bli lite stressigt på däck och kommandon kan uppfattas lite hårda. Men för det mesta går det sociala smärtfritt och inga riktiga kulturkrockar har dykt upp. Däremot är ett par personer fortfarande sjösjuka och hänger över relingen från och till.

Dagens så kallade ”happy hour”, det vill säga städningen efter lunch, består idag av toalett- och salongstädning för vår vakt. Detta kanske inte låter så roligt, men med lite musik och pepp kan jag ändå tycka att timmen förtjänar sitt namn.

Även de vardagliga rutinerna i hytten går bättre och bättre. Det gäller att planera för att logistiken ska gå ihop sig när alla har samma schema. Vi är fyra i de flesta hytterna men så många får definitivt inte plats på golvet för att byta om vilket vi fick erfara på första dagen…

onsdag: Seglingen fortsätter 

Idag har det gått undan, både med seglingen och med underhållsarbetet. Fortfarande fullriggat med lite ”bonussegel” som Jimmy Green uppe. Blocken i hela riggen har slipats och lackats med bekostnad av lite trasiga händer och trötta armar. Men mest av blev vi höga på livet. Det är en fantastisk känsla att sitta uppe i riggen och blicka ut över en tom horisont med svall som nästan får det att kittla i magen. Lite allsång, mareld och delfinskådning senare gjorde inte livet sämre. Kvällen toppas med en riktig glassefterrätt. Den här resan är det kaptenens fru som lagar maten som är väldigt uppskattad. Det är ingen risk att gå hungrig här inte.

Idag har vi även fått klarhet i varför samarbetet fungerar så bra ombord. Det beror helt enkelt på som en svensk kläckte ur sig när han pratade med en engelsman att ”alla har ju gått och lärt sig erat språk”. Svårare än så är inte livet ombord.

torsdag: Svenskt vatten och målgång

Under 04.00-08.00-vakten passerar vi stora upplysta oljeriggar som ser ut att brinna på toppen och ljusprickar från andra fartygs lanternor omringar oss. Allt eftersom solen går upp byts prickarna ut mot fartygskonturer och vi underhåller oss med att gissa fartygstyper. Plötsligt måste vi gippa och det blir mycket att göra, brassa där, lossa där, dra där, klättra upp där- det går i ett och vi är nog alla nästan lite ledsna när vi inser att det är vår sista nattvakt. Idag passerar vi nämligen mållinjen, en fiktiv linje på en viss position. I natt ska vi ligga till ankars i Göteborgs skärgård och inte ens ankarvakt behövs eftersom den holländska båten Urania ska ligga utanpå oss och ta hand om den biten. Beroende på handikapp är det inte riktigt klart vem som vunnit de olika klasserna, men Christian Radich kom dessvärre både före oss och har bättre handikapp.

Efter lite tips av göteborgarna ombord bestämmer Kaptenen sig för att ankra utanför Fotö. Härifrån finns möjlighet att bli utskjutsad med MOB-båten till Fotö och gå över bron till Hönö vilket det är många av oss som nappar på. Jag tror de som inte varit i Sverige förut får ett litet annorlunda första intryck med Göteborgsväder (läs ösregn) och sovande fiskehamnar. Men vi har det bra och besöker bland annat en pizzeria, pallar äpplen och äter glass. Den svenska sommaridyllen bryts dock tillfälligt när MOB-båten får motorproblem och några av oss blir kvar på ön. Men motorn är snart fixad och middag serveras. Kvällen avslutas med ett bad från båten i solnedgång och allsång i salongen. Vi tränar för fullt inför lördagens scenframträdande där vi bland annat ska sjunga Sjörövar- Fabbe vilket kanske inte är det lättaste om man inte pratar svenska…

fredag: Vrångö

Den här dagen har vi seglat ett par timmar bland kobbar och skär i den Göteborgska skärgården, sett några sälar och framförallt har det sjungits och spelats. Det är många ombord som är fantastiskt duktiga på att både sjunga och spela. Några har skrivit en ny låttext om livet ombord Morgenster som vi ska framföras på den stora scenen i Frihamnen tillsammans med Sjörövar-Fabbe och en annan Morgensterlåt skriven av tidigare trainees. Det är en lugn dag och vi hinner umgås även med de andra vaktlagen vilket varit svårt att hinna med tidigare under själva seglingen eftersom vi fick olika dygnsrytm.

lördag: Insegling i Frihamnen

Det är en mäktig känsla att få segla in i Göteborg ombord på Morgenster, kanske lite extra stort för oss som bor här. Flera av oss trainees har hamnat uppe i riggen på båda masterna och olika rån. Jag själv sitter/står/hänger på Royal (rået högst upp) på aktermasten, och det blev ett och annat kort på Morgenstervännerna på den förliga masten…

Strax innan vi seglar in under Älvsborgsbron kommer Stena Jutlandica och seglar förbi och en och annan fritidsbåt möter upp medan de vinkar och tutar entusiastiskt. Även Ostindiefararen Göteborg som ligger i Eriksberg, på vägen mot Frihamnen hälsar oss välkomna. Vi bland de sista skeppen in, men trots aningens trång hamn med korsande segeljollar och kort fri kaj rivar vi seglen sent och lägger till med hjälp av Morgesters traditionella stockankare.  Visst, vi vann inte själva regattan, men den snyggaste inseglingen måste vi haft!

Frihamnen

Jag som tyckte det var folkfest i Blyth, men det är inget mot vad det är här! Frihamnen i Göteborg verkligen sprudlar av energi och festlighet. Det är massor av folk, (så mycket som 80 000 personer har besökt frihamnen den här helgen) och vackra skepp och utställare såsom försvarsmakten slåss om besökarnas uppmärksamhet. Behöver jag säga att dagarna i hamn flyger förbi? De fylls med flera skojiga aktiviteter så som fotbollsturnering, rodd, scenuppträdande, crew parade, bad, sightseeing (för de internationella kompisarna) och skönt häng i strålande väder med de nya bekantskaperna från både Morgenster och andra skepp.

Under söndagen är det prisutdelning för regattan. Det är många priser som delas ut, dels för de olika klasserna, men även för gott sjömanskap, bästa laganda och mycket mer. Det råder festivalstämning när vi står där framför scenen och jublar åt pristagarna och då gör det faktiskt inte så mycket att vi inte får ett enda pris.

Ombord på Morgenster har vi nu blivit ett sammansvetsat gäng och det känns lite vemodigt att tillsammans se hur eventet avslutas med pampiga fyrverkerier.  Tur att facebook, instagram och alla andra sociala medier finns… Nu väntar verkligenheten på oss och det blir nog ett brutalt uppvaknade för majoriteten som missat första veckan i skolan. Men med den här resan i backspegeln klarar vi allt. Jag är så tacksam över att få uppleva detta äventyr. Stort tack till er som jobbat med det här fantastiska projektet!